2017 > 02

PROSECCO - Från dåtid till nutid
 
Igår hade jag äran att få hålla i en provning av Prosecco - detta ljuvliga mousserande vin från nordöstra hörnet av Italien. Syftet med denna provning var att kortfattat visa på hur utvecklingen av Prosecco skett genom tiderna. Som en referensram tog jag med den ursprungliga varianten av Prosecco som går under namnet Col Fondo som översatt från italienskan lyder ungefär "med sin fällning" Detta mera naturliga vin får sin andra jäsning på flaska med sin jästfällning till skillnad mot den mera massproducerade varianten av Prosecco som genomgår sin jäsning i så kallade autoklaver - trycktankar av rostfritt stål. Skillnaden smakmässigt mellan dessa två är således att Col Fondon är ett mera pärlande vin med smak av jäst och saffran och utan några som helst tillsatser medan den mera publika Proseccon har primära smaker av päron, citrus och vit persika och oftast är filtrerad och ren i sin smak.
 
Båda dessa viner är enkla i sin framtoning och smaker och fungerar perfekt med tilltugg som krämiga ostar eller till olika charkuterier som det även bjöds på igår. Att denna provning drog fullt hus och även sammanföll med Freddes födelsedag gjorde denna Måndagsklubb till en lyckad sådan! 
 
Petri Kinnunen
VinAmbassadören
Läs hela inlägget »
Tjena,

Här kommer lite bilder och mina Tasting Notes.

Loch Lomond Highland Single Malt, 301kr., art.nr. 597, 40%. En för mig väldigt prisvärd singelmalt för alla tillfällen. Tydliga inslag av rostat röd, kanel och romrussin. Lång och behaglig eftersmak för att vara en no age.

Inchmurrin 12 years old, 559kr., 46%. (finns i beställningssortimentet från och med mitten på mars) Gräsig, floral och uppgigande! Inchmurrin tillverkas på den största av Loch Lomonds öar och får en helt egen identitet.  
Jag finner behagliga toner av citrus, persika och lite tall. Provar man den med tillsammans med en chokladbit kan man hitta inslag av hallonkola.
 
Glen Scotia 15 years old, 652kr., art.nr. 85840, 46%. Den första malten vi provade från Glen Scotias nya “core range”. En renodlad Campbeltown malt med allt vad det innebär.  När jag först doftar tänker jag på gammaldags vaniljglass därefter smyger sig toner av nötter, aprikos och apelsinskal in. Här finner jag tydliga inslag av sälta vilket karakteriserar typiska singel malts från den här regionen. 

Glen Scotia Double Cask, 572kr., art.nr. 85713. Min personliga favorit och så även deltagarna på Smakateljén.  Whiskyn har lagrats på amerikansk ek och fått avsluta sin tid på Pedro Ximenez-fat. Jag upplever den som robust men ändå välbalanserad. PX fatet ger för mig malten en härlig sötma samtidigt som den är väldigt generös. Tips är att avnjuta den med en bit mörk choklad typ 70%.

Glen Scotia Victoriana, 882kr., art.nr. 85356, 51,5%. Glen Scotias hyllning till den Victorianska eran då Campbeltown hade si storhetstid. Även denna en stor favorit hos deltagarna.  I doften finner jag svartvinbär och crème brulee. Smaken är intensiv och växer allt mer medan den går ner. En droppe vatten gör att malet öppnar sig något vilken många tycker om, jag föredrar den som den är.     

Glen Scotia Limited Edition 1991, 1499kr., art.nr. 40462, 51,5%.  Vi fick nöjet att presentera två singel malts som buteljerats specifikt till den svenska marknaden. 91an tar mig till tropikerna, ananas, mango, passionsfrukt, allt exploderar samtidigt. Smaken är intensiv men ändå harmonisk med ett behagligt torrt avslut. Liksom Victorianan är dessa två cask strenght som buteljerats till 51,5%. En mycket fin singelmalt för barskåpet hemma eller om man vill imponera på vännerna.   

Glen Scotia Limited Edition 1992, 1499kr., art.nr. 40461
Något mer blygsam än föregångaren. Dem flesta föredrog denna framför 91an. Jag upplever den som lite eldig med ett långt och fint avslut. Avnjut gärna med någon form av charkuterier, salta nötter eller om du frågar Fredde, ostbågar.
 
Summering: Väldigt trevlig provning med extremt kunniga deltagare. Det är alltid uppskattat när folk deltar i diskussionen och kommer med egna slutsatser och tankar.
Roligt att se Double Casken vinna en jordskredsseger. Det var också härligt att Loch Lomonds Singel Malt fick ett så bra mottagande, även av dem mest erfarna whiskydrickarna. 
Har ni inte en Campbletown malt i barskåpet tycker jag ni borde införskaffa er det. Är någon intresserad av att besöka Glen Scotia eller Loch Lomond är ni välkomma att kontakta oss så hjälper vi till.

Med Vänlig Hälsning,
 
 
Jonas Cofield
Läs hela inlägget »
Den 20 januari 2017 fanns det alternativ till att titta på det kanske något överdramaticerade formella installationen av USA:s nya president. På Rådmansgatan 72 kunde man gå på en belgisk ölprovning med Ego för att erfara hur annorlunda belgiska öl är, inte bara från övriga världen utan varandra. Dessutom att belgarna trots att de bägge språkgrupperna så djupt ogillat varandra har de förenats av de belgiska ölen som länge ratades av övriga världen. Från det ganska nya bryggeriet Le 3 Fourquets drack vi Lupulus, en av de nya höghumlade Tripel-ölen. Vi testade Dupont Dry Hopped, en klassiker som anpassats för humleskallarna med en smak som för inte många år sedan hade fått nästan alla människor att spotta istället för som idag få dem att se fascinerade ut. Vi testade vällagrade flaskor av de goda Kwak och Houblon Chouffe, starka och mycket smakrika öl. Jag berättade om hur Belgien och bara Belgien undgick lageröls-revolutionen och fortsatte brygga och i kopiös mängd dricka öl som i övriga världen, t.o.m. hertig-Luxemburg, skulle kalla infekterad och hälla ut i avloppet. Klassikern Chimay Blå avnjöts och fenomenet Trappist-öl avhandlades. Deras framgång är inte förundrande om man kommer ihåg att den katolska kyrkan sysslat med marknadsföring i 2000 år. Från Westvleeteren hade vi en flaska ”8” och det avhandlades hur hårt ransonerad detta öl är. Vi testade sedan en svensk hembryggd kopia av Westvleeteren som kanske inte har alldeles samma delikata smak men mera alkohol att trösta sig med. Också dracks en vällagrad Pannepot från Westvleeterens grannby Oostvleeteren som ingalunda är ransonerad men sällan finns i Sverige. Under lagerölsrevolutionen drack belgarna all sin egen öl. Den inhemska konsumtionen har minskat en hel del de senaste årtiondena men ölproduktionen har ökat eftersom belgisk öl numera är en av landets stora exportvaror ! Ytterligare tre belgiska ölprovningar på Smakateljén är planerade med tema Suröl, Flandrisk öl och Ardenneröl. Skål

//Stefan Spett
Läs hela inlägget »
I fredags så var det då äntligen dags för den första provningen i min serie om tre provningar i ostens tecken...

När gästerna anlände strax innan 18:00 så var det hög stämning men lite rörigt på Smakateljen. Vi hade ju vår super vassa fotograf Gabriella där för att ta lite ostbilder samt lite Tequilabilder till hemsidan. Källarmästare Andreas såg dock till att servera gästerna lite dryck och klämma igång lounge spellistan medan det sista från fotograferingen röjdes undan. Sköna och lite förväntansfulla vibbar fyllde snabbt lokalerna och så fort de sista deltagarna anlänt så satte vi oss till bords.

Provningen hade en inriktning på klassiska ostar med vin, osthistoria samt tillverkning.

Efter presentation och en genomgång av osttillverkning samt lite historia så drog vi igång med en smakresa genom några av de mest klassiska ostarna. 
Vi tog oss från norra Frankrike med ostar som Brilliat Saverin, Brie du Meaux, med en snabb, bonusavstickare, till Korsika med den lite ovanliga Brin d'Amour. Dessa sköljdes ned med Massé Brut Champagne samt en vit, lätt ekas Côtes de Jura. 
Sedan fortsatte vi ner genom Alsacedalen med en Munster och vidare nästan rakt österut till regionen Berry som ligger sydöst om Loire och en fantastiskt mogen Valencay. Dessa avnjöts med ett klassiskt soldatvin från södra Rhône, Dames de Cleve. 
Efter detta slottsbesök med en legendarisk getost och rött vin så drog vi mot den fransk/schweiziska gränsen och den franska Comté. Detta franska svar på alpost behövde en partner med mera fat och krydda och valet föll på en bra Rioja Crianza, Valcaliente. Resan avslutades sedan nere i de bergigaste delarna av södra Frankrike med den äldsta, fortfarande tillverkade osten i världen, Roquefort. Denna parades med något så ovanligt som ett rött, sött, mousserande vin från Piemonte i norra Italien, en Brachetto d'Acqui.

Deltagarnas intresse var stort och frågorna samt sidospåren var många, till allas glädje. Efter provningen så stannade nästan samtliga kvar för att njuta lite ytterligare av ostarna samt ha lite öppen och helt oplanerad frågestund, tros att klockan vid det här laget passerat 21. Detta ser jag som ett mycket gott betyg på en bra provning och hoppas samtliga deltagare verkligen fick med sig en massa av nyttig kunskap hem.

Nu kan jag knappt hålla mig till nästa provning... Då kör vi Ost, Öl, udda smakkombinationer och en del ostlegender.
Missa den inte... Lördag 25/2.
Biljetter HÄR

//Emil Fasth
Läs hela inlägget »
Entusiastiska nya gäster, många gin – en mycket kryddig kväll som ångade av myggprofylax, enbär, koriander och citrus. För all del även en del fynd från Schwarzwalds skogar och likaså lingon från Ångermanland med delikata sorter som Monkey 47 och Hernö Gin. Vi rundade av med kontroversiella frågor, som ifall Broker’s passade bäst med Fentiman’s eller Schweppes när en perfekt G&T ska blandas…? Vad tycker du?

//Örjan
Läs hela inlägget »
En tuff lektion i historia slog hål på myten att skottarna leder ifråga om skrönor och riklig historik! Ingalunda!! Med riktigt gamla alternativa fakta från förbudstidens marknadsavdelningar slogs timmar ihjäl med chokladtryfflar och popcorn. Vi tog också livet av Elijah Craig och Evan Williams. Jamenvadå? Hur skulle den senare kunnat vara först att destillera i Kentucky 1783, då han lämnade London först 1784?! Nåja – Old Granddad tog hand om oss liksom farbror Booker, Whistlepig Rye, IW Harper och med Woodford Reserve som referens och Georgia Moon Apple Pie som dessert. Oförglömligt gott. Välkomna nästa runda!!!

//Örjan
Läs hela inlägget »
Med fullt fokus på vinregionen Etna i det nordöstra hörnet av Sicilien samt en djupdykning i druvsorten Nerello Mascalese som utgör fundamentet i de röda vinerna höll jag i en väldigt lyckad provning i går. Intresset för dessa vulkaniska viner verkar vara stort och detta märktes då provningen var helt utsåld! Vulkanen Etna med den gynnsamma jordmånen, klimatet och dess vingårdar eller de mera enskilda vingårdslägen som lokalt kallas Contradas har alla förutsättningar att med skickligt vinmakande framställa enastående och välstrukturerade viner. Kännetecknande för dessa röda viner är den mera eleganta rödbärs-fruktiga framtoningen som är integrerad med en bra syra samt den påtagligt mineraliska karaktären i avslutet.

Vinerna som provades under denna provning var 2013 Mofete Etna Rosso från Palmento Costanzo som var helt färsk i landet och som först har Sverige-premiär i slutet av mars, finns via brixwine.se. Det andra vinet var Pietradolce 2013 Archineri Etna Rosso från pre-phylloxera vinstockar (original-stockar innan vinlusens härjningar i slutet av 1800-talet) och finns att beställa via vinoliv.se. Tredje vinet ut var 2013 Feudo Etna Rosso från den sympatiska Giuseppe Russo, mannen bakom vinhuset Girolamo Russo som kan beställas av bristlywine.se. Som avslutning valde jag att presentera en av vinerna från Frank Cornelissen - den nya årgången 2015 av Munjebel Rosso som verkligen levererar en påtaglig karaktär av flytande sten. Detta vin kan beställas via vinnatur.se (privatimport gäller)

Som inledning fick gästerna även smaka på en 2015 Etna Rosato från vinproducenten Pietradolce som är ett unikt vin som ligger mera i skalan av en koppar-färgad rosé och drar mera åt ett ljust rött vin i smaken.

Personligen tror jag att kvalitetsviner från Etna kommer att komma ännu mera inom de kommande åren i Sverige och vi har ännu endast bevittnat en liten del av eruptionen...

Petri Kinnunen
VinAmbassadören
Läs hela inlägget »